Det var en gång för längesedan

...ett fullmäktigebeslut i Kumla.

På den tiden glasåtervinning var nytänkande.

Ohöljd reklam

...från lojal och stolt lillasyster:






Första Advent, när novembermörkret övergår i juletid, står dörrarna öppna till Örebro Konserthus. Denna kväll bjuder en härligt medryckande, stämningsfull och svängig julkonsert med Bröderna Rongedal, Magdalena Eriksson samt världens äldsta, ännu aktiva storband; Whispering Band.
Dessutom medverkar Örebrokören Kristers Sisters under ledning av Krister Kallin, samt fem underbara dansare under Sara Odes ledning.

swingingchristmas.se

Ur programmet:
White Christmas, Have Yourself a merry little Christmas, Just a minute, The Christmas song, Jingle Bells, O Helga natt m.m

Producent: Magdalena Eriksson
Produktionsarrangör; Magdalena Eriksson & Ingela Wernheden-Boberg
Koreograf: Sara Ode
Biljetter: 345 kr + förköpsavgift, Örebrokompaniet 019-21 21 21, www.ticnet.se,
finns även att köpa i Konserhuset en timme före föreställning.

Hoppets och ärans land

I veckan har Sveriges television i efterhand sänt 2009 års säsongsavslutning av brittiska Promenade concerts, Last Night of the Proms. Promenadkonserterna benämns som världens största festival för klassisk musik, men är mer än så. Last Night är en nationaltradition av närmare studentikos art och sänds på storbildsskärmar runtom i landet. Slutkonserten innehåller alltid ett gäng standardverk av imperialistisk art som konsertbesökarna förväntas sjunga med i - vilket de också gör. Därtill viftas det med tusentals flaggor kopplade till det brittiska imperiet. Årets konsert var inget undantag. Solisten för Rule Britannia, Sarah Connolly hade t.o.m. klätt ut sig till Lord Nelson och fick på publikens begäran sjunga musikstycket en gång till. Även Land of Hope and Glory fick en repris innan det hela avslutades med God save the Queen.

I min vildaste fantasi kan jag inte översätta det här till svenska förhållanden. Det närmaste vi kan komma är Allsång på Skansen eller diverse julkonserter. Kanske går det ur hjärnans gömslen att krama fram en bild av Loa Falkman, utklädd till Gustav II Adolf framträda till tonerna av Romans Drottningsholmsmusik, men det blir ändå inte helt "rätt", inte ens om man föreställer sig Globen fullsatt av människor som därefter reser sig för att sjunga Kungssången. Att sådana hjärnspöken inte tillåts florera är jag glad över. Sverige tenderar att inte glorifiera sitt stormaktsförflutna (även om vissa rader i nationalsången : Då ärat ditt namn flög över jorden... Du blir vad du var... kommer kusligt nära.

Storbritannien har en annan relation till sin imperialistiska era. Kanske beroende på att den aldrig avslutats? Storbritannien har därtill väldigt sällan fått utstå kritik för de imperialistiska och rasistiska värderingar som inspirerade bruna rörelser i bl.a Sverige och Tyskland. Det kom två världskrig emellan och Storbritannien gick segrande ur båda. I den värld vi lever i, där historien alltför ofta målas i svartvitt, är det svårare att få en konstruktiv diskussion på den vitmålade sidan än på den sida som förlorade. Det går fortfarande att veva med brittiska flaggor, likväl som med amerikanska. I filmer som berör andra världskriget går det därtill att vifta med Sovjetiska flaggor och fortfarande ge upphov till positiva vibbar. I just de sammanhangen står nämligen de färglada tygbitarna för hoppets och ärans segrande land. Det är lättare att se världen i svartvitt än i olika nyanser av grått - eller brunt. Därför är det fortfarande underlines i TV-sändningen av Last Night of the Proms och därför sjunger miljontals människor med i Rule Britannia (och jag nynnande jag med, måste erkännas). Om ironin finns med i bakgrunden så känns det måhända mer okej än annars, britterna brukar ju trots allt vara bra på att skapa humor? Musik kan vara bra även om dess text skulle behöva analyseras om och om igen.

Fotot kommer från Dailymail och en artikel om huruvida Proms utestänger vissa icke finkulturella grupper eller ej. Kulturminister Margaret Hodges kritik mot Proms fick snart mothugg av premiärminister Gordon Brown som menade att "the 113-year-old Proms were a "wonderful, democratic and quintessentially British institution".

Debatten om nationalism fortsätter...

(Vad Nilsson/Skördeman tänkte på när de lät klassisk Proms-musik ackompangera Reines desperata försök att ta sitt liv i Tv-serien Hjälp är fortfarande ett mysterium. Men Johan Glans gör det bra!)

Typisk?

Dagens Nyheter beskriver den typiska miljöpartisten:

kön: kvinna
ålder: 18-30 år
bor: På landet i Vingåkers kommun i hyrd villa eller lägenhet
yrke: lärare
utbildning: akademiker
fackförening: Saco
åsikter: vill att Sverige begär utträde ur EU, inför sextimmarsdag, minskar inkomstskillnaderna i samhället, avvecklar kärnkraften, stoppar privatbilism i innerstäderna, minskar försvarsutgifterna.
intressen: läser böcker, köper skivor och går på bio. Använder ofta sin hemdator.

5 "rätt" av 8. Verkar vara genomgående det där - att jag alltid bara blir miljöpartist till 80 %. Jag ser det som positivt. Mångfalden av människor gör partiet, men partiet definierar inte människan - inte i vårt parti. På min dödsannons skall det inte vara en partilogga!

I övrigt tycker jag att DN missade det där med naturen. Där gillar i alla fall jag att vara. Idag blev det i Vibytrakten.

När proppen går ur

"Omkring 60 000–80 000 svenska företag ska växla över till en ny och yngre generation framöver, när de många 40-talisterna börjar gå i pension.

Bara 40 procent av företagen har en handlingsplan för generationsskifte och att många företagare oroar sig över hur kompetensöverföringen mellan generationerna ska säkerställas." (Svenska Dagbladet)

Hur ser det ut i offentlig sektor? Hur ser det ut i kommunledningen i din kommun?
Det är värt att ta i beaktande inför valet.

Herman Lindkvist - en historisk kvarleva vi inte bör ta på allvar

Jag tänkte ta och reflektera lite närmare över Herman Lindkvists skumma artikel i Aftonbladet som jag uppmärksammade förra veckan.

Herman Lindkvist är ju som vi alla vet självutnämnd nationalhistoriker med fokus på kungamakten. Jag gillar att läsa texter som Herman Lindkvist har skrivit, men då jag själv faktiskt har en utbildning i historia bakom mig vet jag hur man kan värdera Lindkvists slutsatser av vissa svenska fenomen. All den nya historieforskning som gjorts borde få större uppmärksamhet än Herman Lindkvists privata funderingar.
I den artikel, "I Sverige är det fint att vara osvensk" som publicerats är det svårt att få fram något syfte överhuvudtaget mer än att Lindkvist vill slänga ut håven i lite halvgrumliga vatten. Jag tror att han vill få fram något i stil med att det skall kännas fint att vara svensk och att alla självklart är patrioter trots att vi försöker dölja det.

"I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer. Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen.

Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism."

Det här stycket är helförvirrat. Hur hänger den regionala kulturen som vi tydligen tycker är lite finare ihop med känslor för en nationalstat och ett nationalspråk som så tydligt har ämnat att ersätta just de regionala skillnader som varit starka: språk och seder? Kulturer kan aldrig avskiljas med klara gränser. Värmland har kulturella likheter med delar av Norge, Skåne med Danmark, Böhmen med Tjeckien osv. Det har alltid varit problematiskt att tydligt försöka avgränsa kulturer. Olika delar i den stora odefinierbara rikedom som utgör kultur tenderar att vara besläktad och influerad av olika påverkansfaktorer. Det går inte att dra en tydlig gräns. Därför blir idén med national-stat ogenomförbar.

Vi kan tala om svensk kultur i betydelsen "all kultur som finns i staten Sverige". Vi kan tala om specifika traditionella och historiska kulturyttringar som finns i Sverige, men inte utan att ta hänsyn till att många av dessa traditioner återfinns på andra platser, utanför staten Sveriges gränser och har vuxit fram genom påverkan från kultur utanför gränsen.

Sedan överger Lindkvist kulturpratet och hoppar plötsligt in på andra fenomen i staten Sverige:

"I Sverige kan man ringa till myndigheterna och få saker och ting utförda per telefon, trots att man inte är släkt med tjänstemannen eller är god vän med chefen, och inte behöver man betala mutor för att få det begärda dokumentet.
I Sverige har vi kvinnor på alla poster i samhället. I Sverige kan en kvinna försörja sig själv och är inte beroende av någon man. I Sverige säger vi du till alla, utom till kungen...
Väl hemma i Sverige, när självförnekaren hunnit bota sin svåra abstinens efter kanelbullar, Kalles kaviar, godis eller vad de kan ha varit han saknade mest av allt, klättrar han upp i sin nisch igen och sjunger förnekelsens lov.

Låt oss strunta i självförnekarsekten och ställa oss samma fråga som den franske ministern, fast vi frågar på svenska:
Vad är det att vara svensk?
Vilka är de svenska värderingarna? "

Jag tror inte att särskilt många tycker att det är dåligt att staten Sverige fungerar skapligt bra vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter, öppenhet och rättvisa. Dock tror jag det är idioti att koppla samman vår demokrati med Kalles kaviar och kanelbullar. Menar Lindkvist på fullaste allvar att våra traditionella kulturyttringar (matkultur eller vad 17 skall man tro?) ger prov på någon slags nationalkaraktär som också ger upphov till specifika värderingar och normer? På vilket sätt hänger kaviar och demokrati ihop, och har kanelbullen verkligen påverkat vår höga självmordsfrekvens? Kanske var det lingonsylten och nyckelharpsspelandet som gav upphov till idén om ett rasbiologiskt institut i Uppsala? Jag tror och jag vet att det är mycket mer komplext än så.

Herman Lindkvist bör gömma sig i garderoben om han inte har något mer genomtänkt att komma med.

Lördagspop på jazzig samiska

Árvas med häftiga Sofia Jannok:

En bok bredvid mig, en sida på måfå

"Stjärnorna tindrar klarare än förut, skräcken försvinner. Skidåkaren lägger fler torra grenar på elden, lågorna dansar i den frostkalla natten, gnistorna flyger som små stjärnskott. Han halar upp ett smörgåspaket ur fickan, tar en rejäl tugga och tänker att livet trots allt är hisnande, spännande, enkelt, värt att leva. Han ser in i elden, smeker lågorna med blicken. Så har finnarna gjort i årtusenden. Precis som självmördarna just i denna stund, långt hemifrån, vid en lägereld i Schwarzwald. Dessa människor som har fått utstå så mycket, ur vilkas medvetande livets skönhet blott alltför tidigt har försvunnit sin kos."

Tack, Arto Paasilinna.

För att få en motsats till allt mörker, regn och löv som faller.

Underbare Bernard de Ventadorn (1100-talet) beskriver våren.



Can l'erba fresch'e.lh folha par
e la flors boton'el verjan
e.l rossinhols autet e clar
leva sa vots e mou so chan,
joi ai de lui, e joi ai de la flor
e joi de me e de midons major;
daus totas partz sui de joi claus e sens,
mas sel es jois que totz autres jois vens.

Hej och hå vad liberala och nytänkande man kan vara

Vad är Folkpartiet för uselt parti egentligen?

Några av landsmötets prioriterade frågor:

Mer kärnkraft.

Sammanhängande motorvägsnät mellan storstadsregionerna.

Språkkrav för medborgarskap.

Blä!

Dagen igen

Karlstad - utbildning i arkivpedagogik. Regn, regn, regn. Till Örebro för dokument- och ekonomihantering med Miljöpartiets länskassör. Försök att komma hem med tåg som kör på stackars älg. Ingen el i tåget. Jättemörkt och otäckt. Konduktörer med flimrande ficklampor. Hemma jättesent igen. Tänker på älgen och på vårt stressade samhälle vars struktur inte tar hänsyn till livet.

Imorgon åter till mitt fina syndikalistpimpade arkivkontor.

Dagen

Sveriges mikrobryggerier har Öl- och Whiskymässa i Örebro i helgen. Jag vill gå. Jag känner att jag är viktig och borde gå. Vill dricka rökig torvmosse i koncentrat. Men det kostar 170 jättedyra kronor. Det kan man köpa 5 minipåsar saffran för istället så det blir lussebrödsbakning i helgen. Gott det också och säkert mer hälsosamt.

Knepig arbetsdag idag. Förteckningsarbetet från evigheten är färdigt och jag känner mig stolt och är glad över att ha fått arbeta med materialet, men just arbetsmomentet att sitta framför en dator timmar i sträck känns inte särskilt hälsosamt. Det gäller att se helheten bortom delarna. Radio ringde under fikarasten och ville ha uppgifter om hur vår nomineringsprocess i MP Örebro län framskrider. Ja det gör den! Sedan ville de bli hänvisade till folk som vet saker. Under lunch hade jag MP-lunchmöte med vår fantastiska regionsekreterarvikarie Helena. Under eftermiddagen anlände arkivkollegorna med det jättespännande arkivmaterialet som vi nu tar över. En del är från 1700-talet och viktigt. Det hela upptog dock 49 ärketunga flyttkartonger samt diverse rullar. ArkivCentrum ligger på 5:e våningen (vilket är bra med tanke på klimatförändringar och fukt... men kan vara lite slitsamt ibland). Idag fungerade hissen tack och lov, men ryggen känns som gummi efteråt. Där materialet hämtades fanns ingen hiss, vilket betyder att H och C är arkivhjältar. Eloge!

Liite trälit just nu

- inge vidare.



Älska Närke!

(Tack, Andreas!)

...

UPPDATERING

Nej helt trälit är det inte. Jag loggade in på studentnätet:

VG Arkiv- och förvaltningshistoria (2009-11-02).

YES! Nu är det bara att invänta svaren på senaste tentan också och knåpa ihop en uppsats i vår om myndigheters arkivering eller något annat klurigt så är det här nog grejat.

Herman Lindkvist har en jätteknepig och lite läskig artikel i Aftonbladet. Skall försöka hinna kommentera den någon gång. Till dess kan ni läsa den här.

"...de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen. Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism."

Läskissimo!

Utveckling?

Idag slutar remisstiden för Regionförbundet Örebros första förslag till regional utvecklingsstrategi. I Hallsbergs kommunstyrelse lämnade i veckan Miljöpartiet nedanstående förslag till svar, vilket vi också reserverade oss till förmån för. Vi lämnade även ett förslag till svar på Regionförbundets kulturstrategi. Inget av de övriga partierna lämnade något förslag till eget svar, vilket är märkligt eftersom de som partier i länet är remissinstanser till utvecklingsstrategin. Jag antar därför att inget av partierna som finns representerade i Kommunstyrelsen i Hallsberg har lämnat något remissvar eftersom de inte hade någonting att yrka under kommunstyrelsemötet. Det skall bli spännande att se hur det hela blir. Skiljelinjen i politik går som tidigare sagts väldigt ofta mellan grått och grönt istället för mellan rött och blått.
Det är dessutom väldigt tråkigt att man väljer lite av en återvändsgränd som strategiskt dokument. Hur löser vi klimatfrågan? Hur löser vi frågan om människors hälsa? Vore det inte synd om The heart of Sweden blir hjärtsjukt?

Så här skrev vi från Miljöpartiet i Hallsberg:

"Regionförbundets förslag till utvecklingsstrategi är ambitiös och tar sikte på att omfatta många utvecklingsaspekter, mål och strategier. De genomsyrande perspektiven fokuserar på den hållbara utvecklingens tre dimensioner: ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet i planeringsarbetet, vilket är bra. Men hållbar utveckling är inte bara att balansera de tre dimensionerna på lång sikt. Det finns en mycket tydlig yttre gräns som sätts av naturen.

Om Örebroregionen skall nå målet om ekologisk hållbarhet måste det till ett betydande skifte i tänkandet kring transporter, konkurrens och befolkningsökning. Utvecklingsstrategin har tyvärr siktet alltför ofta inställt åt ett annat håll. I strategins första kapitel talas t.ex. om att samhället bör fokusera på strukturomvandling för ett hållbarhetsperspektiv, men redan i stycket efteråt talas om att betydelsen av tillväxtföretag med exportförmåga är stor för vår region. Att exportera produkter till en internationell marknad innebär, och kommer fortsatt att innebära miljökonsekvenser.

I omvärlds- och riksdiskussionen diskuteras risker ur ett tillväxt- och välfärdsperspektiv. När det gäller miljörisker hänvisas endast till Länsstyrelsen i Örebro. Det är väldigt tråkigt att man väljer att göra så. Riskanalysen i dokumentet skulle ha behövt insikten om miljöproblemen som grundläggande fundament för övriga perspektiv i diskussionen kring risker. Fenomenen tillväxt, miljö och välfärd påverkar varandra.

Det är positivt att man väljer att problematisera begreppet ekonomisk tillväxt. Dock fullföljs inte diskussionen. Om tillväxt konstateras leda till ökad miljöförstöring varför skall då en regional utvecklingsstrategi ta sikte på att öka sådana tillväxtskapande aktiviteter som försämrar förutsättningarna för ett gott liv på jorden?

Exempel på sådana satsningar är dels utvecklandet av Örebro flygplats i tider när flygplatsen innebär såväl en ekonomisk som miljömässig katastrof för länet, dels effektivitetssatsningar som kan leda till ökad stress i arbetslivet och samhället i stort, t.ex. ökad sjukfrånvaro från- och sjuknärvaro på jobbet. Ingenstans nämns solidarisk arbetsdelning som ett verktyg för ökad folkhälsa och en positiv ekonomisk utveckling på lång sikt.

Konkurrenstänkandet genomsyrar utvecklingsstrategin. Det är bra att det finns en vilja till att regionen skall vara bra på mycket. Konkurrens innebär emellertid alltid att när någon är bättre är också någon annan sämre. I dokumentet talas t.ex. om att konkurrens ”handlar om att vinna kampen” (s. 39). Strategin bör fokusera mer på vad och hur och på att använda mätinstrument som i mindre grad jämför regionen med andra och i högre grad mäter människors och naturens välbefinnande.

Begrepp som regionförstoring och befolkningstillväxt genomsyrar även de utvecklingsstrategin. Bl.a. talas det om att ”den största regionökningen skulle Örebro få om Karlskogaregionen med Degerfors och Storfors integrerades med Örebroregionen. För att en sådan vision ska lyckas är det avgörande att förbättra pendlingsmöjligheterna mellan Örebro och Karlskoga. Om vi inte gör detta eller något annat radikalt har vi inte en chans att matcha Jönköping i kampen om femteplatsen” . (Rankning av arbetsmarknadsregioner, fotnot 39). Varför det är viktigt att vara bättre än Jönköping framgår mindre tydligt.

Befolkningstillväxt tas även det för givet som någonting positivt. Det är självklart mycket positivt med en ansats som talar om att människor från skilda kulturer är välkomna att bo och verka i vår region. Dock finns ett problem i att världens befolkning ständigt ökar överallt. Såväl i ett globalt, som regionalt perspektiv borde fokus ligga på att underlätta för människor att bo varhelst de önskar, men med insikten om att trenden med avbefolkade samhällen och växande städer innebär problem. Problemet borde mynna ut i en konkret fråga om hur vi skapar levande små lokalsamhällen och levande glesbygd genom att mindre samhällen tillåts och uppmuntras att växa på storstädernas bekostnad. Mer fokus på miljöteknik och jordbrukets möjligheter i strategin kunde bidra till en positiv utveckling för såväl regionens landsbygd som forskningscentra och för en ekologisk, social och ekonomiskt hållbar utveckling.”

Det onödigaste

De av kommunen subventionerade nattresorna från Örebro till några av kommunens tätorter tas nu bort. Anledningen är att några passagerare flippat ur och angripit chauffören med slag och kniv. Det känns overkligt och hemskt.

Det är vid just alla lägen där några få saboterar totalt för resten av samhällets befolkning som det är extra tungt att vara politiker. Idéerna sågas redan i idéstadiet. Förbittringen hotar bakom hörnet. Vad gör vi åt sådant här?

.......

Nåväl. Det är lördagkväll och Marty Feldman känns rätt idag.