(Publicerat på Miljöpartiets partiprogramsblogg)
Politik handlar om att ha en dröm, en vision om ett gott samhälle. Politik handlar också om att hitta rätt kurs, att formulera mål och praktiska åtgärder som gör att vi kommer dit vi vill. När Miljöpartiet de gröna arbetar för att ta fram ett nytt partiprogram är det utifrån en grön vision om ett gott samhälle, ett samhälle där alla politikområden har en funktion och en mening i en större helhet och inte ses som avgränsade ämnen.
Den gröna rörelsen har förmåga att se sammanhang, att se värdet av tvärvetenskaplighet och vet att ett samhälle för alla även måste inkludera alla i samhällsbygget. Politik ska vara ett verktyg för att skapa en bred samhällsgemenskap där allas erfarenheter räknas, ett samhälle som klarar av att rymma konflikter och heterogenitet och accepterar människors olikheter så att kontraktet mellan stat och medborgare fortsätter att upprätthållas.
Gröna värderingar poängterar alla människors lika värde och likvärdiga, grundläggande rättigheter. Grön ideologi pekar även på vikten av att människor måste ges frihet att utifrån sina förutsättningar och möjligheter utvecklas till egna, unika individer. Vår uppfattning är att olikheter berikar och skapar dynamik i ett samhälle, om vi tillåter olikheterna att finnas.
I samhällsbygget kan kultur fungera antingen som ett kitt eller som en splittrande faktor. Kultur kan användas i syften, inte minst för gruppidentifikation, vare sig vi vill det eller ej. Detta gör kultur till ett minst lika viktigt politikområde för att uppnå ett grönt och hållbart samhälle som klimatpolitik och näringslivspolitik.
I Regeringsformen heter det att ”det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person”.
Att Miljöpartiet behöver förnya sin kulturpolitik beror på nuläget. Främlingsfientliga rörelser har vuxit sig allt starkare runtom i Europa och i flera länder har nationalistiska partier tagit plats i parlamenten. Så sker nu även i Sverige. En väsentlig del i den högerextrema, främlingsfientliga och nationalistiska retoriken går just ut på att beskriva den ”egna” kulturen som hotad av migration, av mångkulturalism och inte minst av islam. Så vill vi inte ha det i Sverige. I dessa samhällssplittrande sammanhang har referenser till historia och kulturarv kommit att spela en alltmer central roll. Kultur och begreppet ”Kulturarv” blir ett redskap som förväntas bevara en tänkt nationell homogenitet baserad på föreställningen om en ”ren” nationell identitet, det vill vi inte få förstärkt i Sverige.
Vi lever i ett globaliserat samhälle där migration och mobilitet är en erfarenhet som delas av många människor. Förlegade homogeniserade berättelser tenderar att få människor i ett heterogent samhälle att sluta sig samman i slutna, kulturellt homogena enheter och skapar ett avståndstagande till majoritetssamhället. Dessa homogeniserande berättelser blir mer och mer problematiska, dels för att de rent generellt kan fungera som exkluderande och uteslutande, dels för att de kan användas i rent främlingsfientliga syften. Miljöpartiets syn på flyktingpolitiken, religionsfrihet och integration hör därmed samman med vilken kulturpolitik vi väljer att driva. Vill och vågar vi i kulturlivet berätta om och beskriva ett heterogent samhälle med konflikter?
Kulturutövandet är och styrs politiskt i olika former, medvetet och omedvetet. Kulturpolitiken är inte och kan inte enbart vara ett enskilt avgränsat område utan måste förenas med andra politikområden i syfte att bygga det samhälle som vi eftersträvar.
Vi måste förhålla oss såväl till regeringsform och lagstiftning som till den gröna ideologin i utformandet av partiprogram och kulturpolitik. Det samhälle vi vill bygga måste frångå idéer och föreställningar om nationell, kulturell eller social homogenitet och den praktiska politik vi för måste ifrågasätta och störa homogeniseringssträvanden från kulturinstitutioner och andra partier. Det gäller såväl skrivningar och framställningar som förstärker bilden av en tänkt och felaktig homogen och nationalistiskt präglad historia som medverkar till att skapa tankar om ”vi” och ”dem” i dagens samhälle som idéer om att försöka styra kulturutbudet till en viss typ av kulturattraktioner. I diskussionen om huruvida kultur är vänster- eller högerinriktad har vi uppdraget att peka ut riktningen för en samhällsbyggande kulturpolitik för framtiden. Kultur som inkluderar – i sin mångfald.
Vi måste acceptera olikheter i ett modernt interkulturellt samhälle. Vi måste nå en bred gemenskap som rymmer dessa olikheter och drar nytta av mångfald. Människor behöver berättelser som förenar, men det dags att börja de berättelserna på ett med samtiden överensstämmande sätt och låta olikheter och konflikter rymmas i dem. Miljöpartiet behöver i sin berättelse om det framtida samhället berätta denna breda kulturberättelsen som säger att vi har plats för olikhet. Det är grunden för ett gemensamt samhällsbygge.
Anna Furumark
Projektledare för projektet Norm, Nation, Kultur vid Örebro läns museum
Emma Ode
Vice ordförande Miljöpartiet de gröna i Örebro län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar